Årets första lopp! Och nej, jag har inte varit i Bryssel och sprungit lopp idag. Det var ett virtuellt lopp anordnat av Virtual Runners. Jag hade mätt ut en bana här i Kävlinge på lite drygt 6 km, och på den sprang jag 7 varv :)
Detta var mitt fjärde maraton och jag hade bestämt mig för att komma under 4 timmar för första gången. Till min hjälp hade jag min fantastiske coach på Aktivitus i Malmö som hjälp och stöttat mig för att jag ska klara detta. Och jag klarade det! Jag hade nog hoppats på bättre marginal (kom i mål på 3:57:20), men jag är supernöjd. Det började bra. Planen var att jag skulle springa i 5:30-tempo och då ha några minuter tillgodo. De första varven gick enligt plan och jag låg inte många sekunder ifrån 5:30-tempo. Men sen började kroppen säga till lite, och jag fick lite kramp i en vad och lite ont i ett knä. Detta gjorde ju att jag fick sakta mer lite, och då var jag glad att jag hade minuterna till godo! Vartannat varv sprang jag själv med handhållen flaska och vartannat varv cyklade Kjell med mig med flaska i cykelkorgen. Trevligt med sällskap, även om han var mer sällskap till mig än vad jag var för honom! Han sade vid ett tillfälle att han var kall om händerna och jag svarade att det var minsann inte honom det var synd om. Hrm, långlöpning kan locka fram lite mindre trevliga sidor :) Det är rätt skönt med en varvbana för det är så lätt att räkna ut hur långt man har kvar. Och för mig sitter allt i huvudet. På varv tre tänkte jag att jag på nästa varv skulle nå hälften, och sedan var det ju bara hälften kvar. Och sedan på varv 5 så tänkte jag att det bara var 2 varv kvar (=12 km) och det är ju ingenting. Huvudet försökte övertyga kroppen om det i alla fall! Något som också är kul med varvbana är att man springer förbi samma hus och samma människor några gånger. Idag var det en kvinna som under mitt sista varv frågade "Men hur långt ska du springa egentligen?" och det är rätt kul att kunna svara att man springer maraton! Kjell var med på sista varvet och hade kontakt med min mamma och son som stod hemma på uppfarten och väntade på min målgång. Och målgången timades så att den blev precis utanför huset, så de fick vara med. Jag tror att jag fick till min uppladdning bra den här gången. Igår kväll drack jag juice och vätskeersättning och åt salta chips, och imorse drack jag juice och vätskeersättning och åt mannagrynsgröt och vitt rostbröd. Och jag behövde bara stanna och kissa en enda gång. Jag tror inte jag har sprungit maraton utan att stanna minst tre gånger! År 2017 sprang jag mitt första maraton och kom in på 4:32:17. Då var jag inte särskilt trött när jag kom i mål, för jag visste ju inte hur mycket jag skulle kunna ta i. De två följande maratonloppen sprang jag på 4:08:23 och 4:06:08, och idag förbättrade jag alltså mitt personbästa med 8 min och 48 s. Och ja, jag vet att man inte ska jaga tider hela tiden, men det är grymt skönt att som nybliven 45-åring springa snabbare än jag gjort tidigare! Imorgon har jag utvärderingssamtal med min coach, och så ska vi börja planera för årets resterande utmaningar. Först på tur är Stävie Frontyard, och sedan kommer Backyard Ultra Sydkusten, Midnattsloppet och Helsingborg Maraton. Det kan nog bli en bra löpsäsong, det här! Stort tack till min älskade man Kjell för support och vätskehantering, och till mamma och Matteo som stod för glada tillrop.
1 Comment
|
Archives
May 2022
Categories |