foto: Stävie trail
Årets första icke-virtuella lopp! Åh, underbart! Men jag insåg att jag nästan hade glömt hur man förbereder sig inför ett lopp… Jag tänkte inte på vad jag åt och drack kvällen innan och frukosten var inte minutiöst planerad. Jag hade visserligen lagt fram vad jag skulle ha på mig och vad jag skulle ha med mig, men de sista detaljerna saknades liksom, såsom filt att sitta på under parasollet. Nåja, det gick ju bra i alla fall! På förra årets upplaga av Stävie Frontyard (och den första!) hade jag precis blivit bra i höften och siktade inte högt alls, utan jag var bara glad att få springa igen. Så i år visste jag ju att jag skulle göra ett pb på detta lopp. När jag så kom in efter tredje varvet var jag så nöjd med mitt pb att jag triumferade ut detta till tävlingsledningen, Anna och Fredrik. Men de tillrättavisade mig direkt och sa att de hade peppat mig att springa 4 varv förra året. Tänk vad man glömmer fort! Så det var bara att springa ut igen, fast det hade jag ju planerat också. Jag höll planen jag hade tänkt. Eller här var det kanske inte så mycket jag som tänkt, utan min coach och min naprapat. Coachen sa att jag skulle springa 15-21 km och naprapaten tittade lite förebrående på mig när jag sa att jag inte skulle springa mer än 21 km. Så jag höll det för säkrast att hålla mig till 21 km så att min fot håller sig frisk och hel till resten av säsongens lopp. Jag måste nog säga att jag ändå var rätt glad att jag hade en maxgräns att förhålla mig till, för det var supervarmt igår! Stävieskogen gav stundom lite skugga, men solens strålar märktes av. Jag var glad att jag på morgonen kom på att jag skulle ta med mig min handhållna vattenflaska som jag köpte till vårens maraton. Den blev välanvänd! Jag älskar att springa stora lopp med många människor och en massa som händer. Men jag älskar också de här mindre, lokala loppen med färre människor. Det var ett proffsigt arrangerat lopp (som vanligt) och det var underbart att vara ute och springa bland och med människor igen. Det stod till och med några människor och hejade längs banan, och då fick jag gåshud. Och hur många lopp får man jordgubbstårta på när man kommer i mål? Det är höjden av lyx! Så, efter 7 varv cyklade jag nöjt hem, med hel fot, och nu planerar jag fler varv nästa år, och önskar några grader svalare väder.
0 Comments
|
Archives
May 2022
Categories |