Shit, vad jobbigt det var att springa idag! Visserligen har jag inte sprungit i snabbt tempo sedan Köpenhamn marathon, men ändå! Jag hade ingen plan på hur snabbt jag ville springa idag. Jag har ju tänkt att persa på 10 km i år, men visste att det inte var läge idag. Jag kollade upp min tid på Lundaloppet och tänkte att om jag slog den skulle jag vara nöjd. Men jag hade ingen koll på vilket tempo det var, så under loppet hade jag noll koll på om jag verkligen skulle slå Lundaloppstiden. Loppet började bra och jag kunde skymta 45-minballongen framför mig. I början i alla fall :) De första km gick rätt så snabbt och jag tyckte att jag hade kommit in i en bra lunk. Men det varade inte länge! Efter 4 km var jag redo att kasta in handduken, men bestämde mig för att kriga. Efter det var det bara uppförsbacke, i alla fall mentalt! Jag bestämde mig för att aldrig mer springa och funderade på vad jag skulle börja träna istället. Gym, kom jag fram till. Gymträning 4 ggr/vecka tyckte jag var en bra ersättning för löpning just då! Sedan kom tröttheten och väggen! Jag har inte varit så nära väggen på ett 10 km-lopp, och trodde ett tag att jag skulle kollapsa i mål. Men jag stod upp! Publiken på loppet måste varit världens tråkigaste! De få som stod längs banan hejade bara på "sina" löpare. Det blev lite bättre när vi sprang förbi uteserveringarna vid Lilla Torg och Gamla Väster, men de gav inte särskilt mycket energi. Vid 8 km vände det lite, och jag fick lite fart igen. Tanken på att det bara var 2 km kvar var skön! När jag skymtade målet lyckades jag spurta lite, men jag såg inte mållinjen. Inte förrän jag fick en medalj om halsen förstod jag att jag var i mål och kunde stänga av klockan. Konstigt ändå, att inte ha en ordentlig målgång. I mål kollade jag upp min tid och blev ganska glad. Jag sprang 11 s långsammare än mitt pers, och det utan att ha tränat specifikt för 10 k. Men tanken slog mig ju att om jag hade vetat att jag var så nära perset hade jag kanske kunnat springa lite snabbare. Fast jag tror det knappt! När jag tittade på klockan så sa den att jag sprang i z5 54 % av loppet, och det förklarar ju att jag typ trodde jag skulle dö. Jag hade sällskap av löparkompisen Karolina på väg in och hem, och på hemvägen pratade vi om lopp vi ville springa i framtiden. Det kommer alltså inte bli 4 gympass i veckan för mig, utan jag kommer fortsätta med löpningen ett bra tag till. Skönt! Sammanfattningsvis: fruktansvärt jobbigt lopp, men glad att jag lyckades med en bra tid! Och jag satte överraskande nytt pers på 5 km, tjoho! Tanten kan än :)
2 Comments
9/4/2022 01:38:55 am
Jättekul att vara ute och heja ju. Det är ju värsta partyt! Såg dig i senaste laget och ber om ursäkt för dålig syn 😨. Grymt bra sprunget och hoppas hälarna ger med sig fort som tusan 👊
Reply
Leave a Reply. |
Archives
May 2022
Categories |