Igår var det det tionde Midnattsloppet i Malmö, och jag har sprungit alla! Som tack för det fick jag en blå tröja i stället för den illgula. Vi var 60 st som sprungit de första 9 loppen och fick uppmaningen att fortsätta springa i minst 10 år till. Utmaningen tagen! Det var lite roligt att gå runt i den blå tröjan. Jag kände lite samhörighet med de andra med samma tröjfärg och förstående blickar utbyttes: vi är lite bättre än alla andra här :) Kjell och Matteo var med och hejade i år, och det var ju tur! På tåget på väg mot Malmö kom mejlet att starten var uppskjuten 30 min pga. krock med någon konsert. Kjell och Matteo fick hålla mig sällskap på Stortorget en halvtimme extra! På Midnattsloppet får man ett armband där det sår vilken startgrupp man är i, och om man betalt för att få medalj (vem vill inte ha medalj?!) fick man ett till. Och så fick man ett tredje som kvitto på väskinlämningen. Handleden blev fullt utsmyckad! När starten gick fick jag loppkänsla! Jag hoppade och dansade i startfållan och var taggad när jag sprang i väg. Jag hade bestämt mig för att inte försöka slå mitt pb eftersom jag varit skadad hela sommaren. Men jag ville också springa så snabbt som möjligt utefter mina möjligheter. Bansträckningen var delvis ny för i år, och jag vet inte om jag gillade den. Första rundan gick genom Västra Hamnen och där var det knappt någon som hejade, förutom några som stod på sina balkonger och tjoade. Men jag tänkte att i Kungsparken, där brukar alla stå och heja! Men där var det också rätt tomt. De som stod där hejade bara på ”sina” och tittade tomt på oss andra. Som tur var stor Kjell och Matteo på några platser runt banan och hejade på mig, så att jag fick lite pepp! När vi nådde Möllan då kom publiken i gång! Alla hejade på alla och det var feststämning, så som det har brukat vara på Midnattsloppet. Nu fick jag lite extra energi till de sista kilometerna. Vid Triangeln fick jag några hejarop från Anna och Fredrik, och det är extra kul när man oväntat hör sitt namn :) Upploppet var lika bra som det brukar, och i år extra kryddat med politiker från valbodarna på Gustav Adolfs torg. Jag satsade på att komma in under 50 min, och sprang in på 49:45, min tredje bästa Midnattsloppstid, och det får jag vara nöjd med! Efteråt fick jag dock ont i båda hälarna, och blev påmind om att min plantar fasciit inte är borta. Jag har lite ont i dag också, men det kommer snart gå över. I mål fick jag min medalj och en tandborste :D Jag kom på plats 9/109 i min åldersgrupp, och på plats 46/739 kvinnor. Om jag hade klarat mitt pb hade jag kommit på andra plats i min åldersgrupp. Det satsar jag på till nästa år!
Jag hoppas att Malmöborna under de senaste två åren med digitalt Midnattslopp bara tillfälligt har glömt hur roligt det är att vara ute och heja, och att de nästa år kommer tillbaka med full kraft, så att Midnattsloppet Malmö fortsätter vara ett fantastiskt roligt stadslopp!
0 Comments
Leave a Reply. |
Archives
May 2022
Categories |