Stävie trail - ett fantastiskt trevligt och välarrangerat lopp! Idag var det dags för loppremiär! Och när det vankas Stävie trail vet man aldrig vad det kan blir för väder. Det kan vara snö, men också en begynnande vår. Idag var det varken eller. Det var lätt regn men också fåglar som kvittrade. I år fyller Stävie trail 10 år och med anledning av det hade arrangörerna, Anna och Fredrik, lagt upp 10 jubileumsrundor runt om i Kävlinge kommun med varierande längd. För varje sprungen runda fick man en lott, och om man sprang alla fick man två extra lotter. Gissa om detta var en utmaning som jag nappade på? :) Jag bestämde mig för att komma tidigt till starten, dels för att hinna gå på det (eller de!) obligatoriska innan lopp-toalettbesöket, men också för att mingla lite. Det finns många trevliga löpare här runtomkring! Jag tittade på listan med vinsterna från lottdragningen, och visst hade det lönat sig att springa alla 10 rundorna! Jag vann en fotanalys på Freefoot i Malmö. Det är med skräckblandad förtjusning jag kommer boka tid där. Tänk om de säger att jag måste göra en massa fotstärkande övningar! Innan loppet hade vi blivit varnade om att det var BLÖTT på banan, och av den sorten som inte gick att undvika. Och det stämde! Redan under första km blev jag rejält blöt om fötterna, och lite av vaderna. Men visst är det roligt att plaska omkring i gigantiska vattenpölar! Jag tog det rätt lugnt där och skrattade mest. Gyttjedelarna tog jag också det lugnt på. Tur det fanns några enkla partier så att jag kunde springa på lite också. När jag sprungit cirka 4 km trampade jag snett och vrickade till foten. Jag var tvungen att stanna och känna efter lite och omtänksamma löpare undrade hur det var med mig. Bra, svarade jag och började springa lite lätt haltande. Haltandet och det onda gick över efter en kort stund och sedan kunde jag springa på igen. Men jag visste att det skulle göra ont igen så fort jag stannade, dvs i mål, och så var det också. Vid startområdet kom Anna fram och frågade om jag hört om backen. Nä, svarade jag. Jag tror att hon njöt lite när hon berättade att de hade hittat, och bestämt sig för att ta med i bansträckningen, en backe som var så brant att hon själv hade varit tvungen att dra sig upp med hjälp av träden där. Jodå, brant var den, men som tur inte så lång. Och eftersom jag inte hade några tidsmål på loppet så tog jag backen som en anledning till att pusta ut lite. Efter ett tag hittade jag en rygg att springa efter. Just då var det bara han och jag just där så vi växlade några ord. Han höll ett bra tempo och det var skönt med någon som höll koll på banmarkeringarna. Efter ett tag sprang han ifrån mig, men jag kom ifatt honom och sprang om. I mål tackade jag för att jag hade fått ta hans rygg, och han tackade mig för att jag hade jagat honom! Fint, det där med löpning.
Nu är jag nöjd med min insats och är så där härligt mör i kroppen som man är efter lopp. Jag haltar lätt efter vrickningen men hoppas att det gör över efter en god natts sömn. Jag ser faktiskt fram emot två dagars löpvila nu!
0 Comments
Leave a Reply. |
Archives
May 2022
Categories |