Idag blir det en lång race report, och om man inte orkar läsa den så kommer här kortversionen. Det var tufft, vädret var bra, den sista milen var svårast, och träningsklockan tyckte inte alls att jag skulle springa mitt i natten. --- Jag har länge tittat på Pace on earths event Ultra Interval Challenge, men det har liksom inte riktigt passat in i min träning. Men nu har jag inget lopp att träna inför, så därför bestämde jag mig för att delta. Ultraintervaller innebär att man springer 10 km var tredje timme under ett dygn, och första intervallen är kl 00.00. Dagarna innan planerade jag vad jag skulle äta: fruktyoghurt, Skogaholmslimpa, Risifrutti, salta chips och Delicatobollar. Tänk att få leva på detta i ett helt dygn! Lunchen blev däremot riktig mat: citron- och parmesanpasta. Jag planerade också vilka rundor jag skulle springa och vilka intervaller jag skulle springa dem på och skrev ut kartorna. Det kan vara svårt att ta sådana beslut när kroppen och hjärnan är trött. Intervall 1, midnatt Klockan ringde 23.44 (jag ställer aldrig mitt alarm så att det slutar på 0 eller 5, fråga mig inte varför :) ) och jag var rätt pepp på att få börja, trots knappt 2,5 timmars sömn. Jag hade sett ut en varvbana på 2,5 km på upplysta vägar i bostadsområdet för att känna mig lite tryggare. Första milen gick ok, om än lite stela ben. Men jag var hungrig! Tydligen hade kroppen helt glömt att jag åt en köpepizza kvällen innan, och stora delar av den här intervallen gick åt till att tänka på mat. När jag kom hem tryckte jag på en knapp på min klocka så att man kan återuppta passet senare. Jag ville ju inte ha 8 olika pass, utan ett långt. Men klockan sa åt mig att det faktiskt var läggdags och ifrågasatte att jag skulle fortsätta senare. Men jag stod på mig! Efter att jag ätit tog jag av mig löparkläderna och gick och lade mig, men började frysa. Jag fick vira in mig i en filt under mitt varma duntäcke och till slut somnade jag. Intervall 2, 03.00 När kockan ringde 2.44 var jag inte lika pepp och övervägde att inte fortsätta. Då tänkte jag på alla som jag hade berättat för att jag skulle göra det här och att jag inte ville komma dragande med svansen mellan benen och bestämde mig för att gå ut igen. Jag sprang samma bana som intervallen tidigare, och den stora skillnaden var att det inte var några människor ute den här gången. Den enda jag träffade på var tidningsbudet som hälsade lite förvånat på galna kvinnan som sprang mitt i natten. Då tänkte jag på när jag var yngre då jag kunde komma hem efter en festlig kväll samtidigt som tidningsbudet kom. Tiderna och prioriteringarna förändras! Efter det här passet tog jag av mig träningskläderna direkt för att slippa frysa, men det hjälpte föga. Konstigt, jag frös inte alls i den kyliga natten, men frös jättemycket under duntäcket. Intervall 3, 06.00 Under den här intervallen var jag glad att det var sista milen på den här rundan. Tur att vanliga människor sover på natten för annars hade de väl undrat varför jag sprang förbi deras hus 12 gånger! Under sista delen av passet blev det gryning och det gjorde mig glad. Äntligen ljus! Jag hade planerat att inte sova efter den här intervallen, men familjen sov, så jag gick och lade mig efter frukosten. Jag frös igen, men eftersom min man vaknade till så kröp jag in under hans täcke och där var det varmt! Intervall 4, 09.00 Äntligen löpning i dagsljus, och vilket väder! Sol och minusgrader är ju det bästa som finns! Eller i alla fall betydligt bättre än torsdagens ösregn eller dagens gråa småregn. Nu kände jag äntligen att jag fick lite fart i benen igen och de var inte så tunga längre. Ändå så tänkte jag att detta var i särklass den tuffaste maran jag gjort. Jag tror inte jag sprungit något maraton med så tunga ben som jag hade under den här intervallen. Min bästa vän efter dessa 10 km blev min Flowpillow heat som fick massera mina vader. Här kom jag också på att jag behövde borsta tänderna och jag blev som en ny person! När jag reste mig från soffläget för att förbereda mig inför nästa intervall så fick jag plötsligt ont i knäet. Ingen löparknäkänning, men ont gjorde det. Som tur var gjorde det inte ont under löpningen. Intervall 5, 12.00 Nu tänkte jag att jag skulle byta skor för att få in ett annat löpsteg och inte överbelasta på något sätt, men i slutet av intervallen kom jag till en lätt översvämmad väg och skorna blev genomsura. Kävlingeån var också översvämmad så jag fick planera om min rutt. Den här rundan kändes som den snabbaste hittills, vilket gjorde mig glad och hoppfull. Jag insåg att jag nog faktiskt skulle klara det. När jag kom hem hade min man förberett lunch och jag åt lite grann och fyllde på med Delicatoboll. Bästa energin för löpning! Intervall 6, 15.00 Nu började det bli tungt igen och jag insåg att detta skulle bli den sista rundan i dagsljus. Jag är helt klart en dagsljuslöpare snarare än en mörkerlöpare. Här hade jag tänkt att det skulle bli eftermiddagskaffe, men jag satsade på sömn i stället. Bra val, tror jag! Intervall 7, 18.00 Nu började jag räkna ner – bara 20 km kvar! Och hur svårt är det att springa en halvmara? :) Jag började också fundera på mina planer på att i framtiden springa 100 miles (= 16 mil), men det ska man inte tänka på efter att ha sprungit en hel dag. Jag kan säga att jag inte kommer anmäla mig till något 100-mileslopp på ett tag! Efter varvet var det middag, men det enda jag kunde tänka på var att få dricka mjölk och äta fruktyoghurt! Jag hade säkert behövt lite varm mat, men kroppen sa mejeriprodukter. Intervall 8, 21.00
Nu var det riktigt svårt att dra sig ur soffan och ta på löparkläderna igen! Men min man hade lovat att följa med på sista rundan för att hålla mig sällskap och för att peppa mig. Den här rundan blev den absolut långsammaste, och jag sprang ca 1 minut långsammare/km än föregående runda. Det var nedräkning från första början – ”nu är det bara 7 km kvar”, ”nu är det bara 3,7 km kvar” och så vidare. Jag kortade ner rundan för att vara säker på att klockan inte skulle pipa 80 km när jag var för långt hemifrån, så de sista 600 m sprang jag runt kvarteret och på vår gata fram och tillbaka. Åh, så skönt det var att få klicka ”Spara” på klockan och avsluta passet! Jag firade min bedrift med att duscha och ta en proteinshake. Sedan lade jag mig under mitt härliga täcke och somnade snabbt och sov länge. Reflektion Jag har sprungit 2 lopp längre än detta, men detta kändes ändå som det tyngsta. Kanske var det sömnbristen, kylan, eller att benen hann stelna till under vilan mellan intervallerna. Jag fick energiplanen att fungera, men jag borde nog fått i mig med vätska. När jag vaknade på morgonen idag hade jag huvudvärk, och jag hade gått ner över 3 kg. Jag tror definitivt att det mesta av det är vätskeförlust. Jag tror också att kroppen var lite extra sliten efter att 3 veckor tidigare sprungit 50 km, och jag har inte fått så mycket återhämtning som jag hade behövt sedan dess. Sammantaget så var det ganska kul att göra det här, men desto roligare att ha gjort det! Just nu är jag inte sugen på att göra det fler gånger, men vem vet? Kanske har jag en vår där jag inte tränar inför något maraton där jag kan tänka mig att göra detta. Med tanke på hur stel min kropp var igår så tycker jag att den har återhämtat sig bra. Lite stel är jag, men inte värre än att jag kan ta mig upp och ned för trappor :) Men nu ser jag fram emot en vecka utan träning (förutom min dagliga yoga) och att sedan komma in i de vanliga träningsrutinerna med 3 löppass och 2 gympass i veckan.
0 Comments
Leave a Reply. |
Archives
May 2022
Categories |